9 mars 2012

min vänstra under arm



min vänstra under arm

3 kommentarer:

anniz sa...

Minnie, snälla.
Gör inget dumt. Ingrid vill inte det, inte Frank heller. Dödsfall är alltid tragiska, och sorgliga - speciellt om man själv älskar personen. Det gäller att minnas de bra dagarna.

Det är svårt att se framåt, det är svårt. Jag vet, jag har varit där. Min pappa är död, jag tror du vet om det. Jag vet vad du går genom och du har min fulla förståelse, samt mitt stöd.

Men skada dig inte, snälla? :(

Åh, vad jag önskar jag var frisk nu så jag kunde komma o trösta! Får skjuta upp det tills jag blir frisk.

Smsa om du vill något.

mini sa...

Den gjorde jag innan hon somnade in. Gjorde den i söndags förra veckan. Hade sån ångest att hon snart skulle dö. Att göra sånt hjälper min bearbeta det lite granna. Har en "figur" eeler vad man kan säga på benet med. den gjorde jag efter morfar dog förra året.

Så tänk det inte som självskade beteende. Mer ett sätt att uttrycka mig på. Hade jag haft pengar hade jag tatuerat mig i stället men eftersom jag inte har det gör jag såhär istället.

mini sa...

Och sista gången jag träffade Ingrid visade jag den. Hon log. Tror hon gillade den.