Trötthet

Sen jag slutade med en av mina mediciner har jag blivit väldigt trött. Mycket tröttare än vanligt. Nedstämdheten som kommit när voxran gick ur kroppen kan jag hantera större delen av tiden. Emellanåt blir det lite för mycket och tårarna faller medans alla tankar i huvudet explorerar. Då är det svårt att vara omkring någon. Till och med min underbara Tova som alltid finns där för att trösta mig när jag är nere i mina svackor kan inte hjälpa mig då. 

Slutat med voxra. Inte berättat för någon än...

Mörker

Åter igen har hopplösheten och mörkret tagit mig i sitt grepp. Minnena av den glädjen jag känt den senaste tiden är borta. Istället hemsöks jag av hemska mardrömmar från mörka tider som varit. Jag ser ingen glädje, inget hopp, inget liv. Bara ett oändligt mörker av ett lidande som inte har ett slut.

Nu kommer hon vara med mig livet ut

 

Några dagar innan min tant gick bort hade jag sån ångest över att hon skulle dö att jag skar in hennes namn på vänster under arm. Det har bleknat mer och mer sen dess och jag har fått mer och mer panik ju mer det försvunnit. Så bestämde mig efter nån månad att jag skulle tatuera in det. Så sparade lite pengar och tatuerade in det för ca två veckor sen. Nu kommer hon vara med mig livet ut.

 

Ett år sen du lämnade oss...



Vovvarna vid Ingrids grav.



Ett år sen du lämnade oss

Idag är det söndag. I fredags var det ett år sen Ingrid lämnade oss. Frank, jag och vovvarna besökte graven en stund på dagen sen köpte vi med fika på mössebergs bagaren hem till Frank. Mycket uppskattad dag. Jag och Frank har hållit på med ett pussel i tre - fyra veckor så det fortsatte vi med efter fikat. Pusslet är format som en elefant så det är lite klurigare än ett vanligt pussel med 1000 bitar. Både jag och Frank sitter förvirrade med stora frågetecken emellanåt men går ganska bra med tanke på att jag inte är bra på tålamods saker.

 



Frank och 1000 bitar pusslet.