Nu har min tant varit borta i nästan en månad. Känns fortfarande overkligt trots att begravningen och allt har varit. Saknar hennes leende och skratt, hennes vänskap och värme.
Min vardag fortsätter nästan som innan. Har länge haft svårt att leva i nuet. Förut lede jag i min bubbla men tror den har spruckit. Känns som om den inte är kvar. Har letat efter orsaker till att den försvunnit men kommer inte riktigt på vad som orsakade att den sprack. Kan det vara Ingrids död som gjorde att mitt skydd mot världen försvann?
Känner mig mer utsatt för allt runtomkring mig nu men vet inte om det är till det bättre eller till det sämre. Jag kanske inte behöver min bubbla nåt mer. Jag kanske är på väg tillbaka till livet igen?
