Nu är det snart nio månader sen min tant Ingrid dog. Saknaden efter dig är fortfarande stor... Tårarna har fortfarande inte slutat rinna nerför mina kinder... Minnéna av vår vänskap och tid tillsammans strömmar fortfarande bland mina tankar... Skratten ekar i mitt huvud och jag undrar om jag nånsin kommer känna den glädje och lycka jag kände när jag hade dig.
Saknar dig Ingrid så otroligt mycket. Känner mig emellanåt ensam och vilse utan dig. Söker efter dig när jag mår dåligt men finner dig inte. Känner mig ensam... Övergiven... . Din värme och vänskap kommer aldrig kunna ersättas. Du har lämnat ett stort tomrum inom mig som jag inte vet om jag någonsin kommer kunna fylla med någon eller något.
Vet inte vad jag ska ta mig till utan dig. Känner mig så tom. Livet är förvirrande just nu och jag vet inte hur jag ska fixa allt...
