Ingrids begravning

Igår var min tant Ingrids begravning. Den hölls i Valtorps kyrka och det är på den kyrkogården hennes sista vila även kommer att vara.

Den platsen passar henne väldigt bra då hon förr bodde där.

Nu bor hennes son och hans familj i hennes och Franks gamla hus, så det blev bra. Frank var väldigt stilig på begravningen.

Han var klädd i en svart kostym, vit skjorta och vit slips.

Ingen aning vart han hittade dom kläderna då jag hjälpt Ingrid rensa alla garderoben så vet jag vad som finns men kostymen och det har jag tydligen missat.

Vi var sammanlagt trettiotre stycken i kyrkan och på minnes tjänsten.

Det var mest släktingar men även vänner. Ingrid var en populär tjej.

Hennes syster Traudi (vet inte hur det stavas) var där.

Givetvis grät hon i kyrkan. Kan inte vara lätt att förlora sin lilla syster.

Fruktar själv när det kommer hända mig.

Malin var snäll och följde med mig till kyrkan.

Jag grät inte så mycket i kyrkan som jag trodde men kanske pga jag hade tagit lugnande och kanske för jag redan gråtit i timmar för min vän tanten.

Jag grät flera dagar innan hon somnade in och flera dagar efteråt.

Höll på att bryta ihop i kyrkan en eller två gånger men lyckades samla mig som tur var.

Det har inte riktigt gått in än att hon är borta och faktiskt inte kommer tillbaka.

Känns nästan som om hon är på en lång vistelse på sjukhuset och att hon ska komma hem rullandes i rullstolen när som helst.

Men inte kommer det hända precis, men det är så det känns.

Jag har känt Ingrid i ungefär 9-10 månader och har vetat sen första gången vi sågs att hon snart skulle dö. När man vet om det tror man att det ska vara lättare när det väl händer, men det var det verkligen inte.

Det var lika svårt som när min morfar oväntat dog förra året i oktober.

Man kan inte förbereda sig oavsett om man vet det eller inte.

Lika svårt hur det än blir..

Frida och Tova har fortfarande inte märkt något.

Frank är mer borta i huvudet nu än förut.

Han säger att det är lite mycket saker som snurrar runt just nu och att han inte har någon koll på nåt. Men han sa nåt att det skulle bli bättre nu när hon är begravd.

Får hoppas på det.

Är en aning orolig och vill helst inte vara borta hemifrån längre perioder.

Känner ansvar för honom och vill hålla koll på honom.

Är livrädd att jag ska kliva in i lägenheten en dag och finna honom död.

Jag var tvungen att se min tant sakta dö, jag vill inte behöva se när han gör det oxå.

Det skulle bli för mycket. Är inte redo att bli ensam med två hundar ännu.

Tror Frank kan leva i flera år till men tror att han tyvärr kommer bli dement och hamna på hem. Det är inget jag vill behöva se heller.

Men nåt blir det. Man kan inte hindra livets gång..

Ingrids sista vila kommer vara vid den röda klock grejen.

Är så tacksam att jag träffat Ingrid. Hennes vänskap är det bästa som har hänt mig.

Saknar henne bara så mycket.