Just nu är livet svårt. Inget är sig lik sen min tant gick bort. Frank är förvirrad. Han försvinner mer och mer in i sitt eget huvud. Vill inte se honom bli sämre och sämre för att sedan gå bort han med. Vill egentligen flytta härifrån men vill inte lämna Frank ensam så får bo kvar tills vidare. I alla fall tills han bearbetat sorgen. Han visar inte sin sorg utan håller den inom sig. Idag var han ute med våra hundar, träffade på en gammal bekant och svimmade utanför hissen. Han hade på sig en varm tröja under jackan så var varm och så pratade kvinnan han mötte om Ingrid så det blev för mycket. Liknande har hänt förut men det är lika skrämmande varje gång. Han fyller 80 i maj och har hjärtproblem och det gör ju inte saken lättare. Som tur var hjälpte kvinnan han upp till lägenheten.
Grät i flera dagar innan Ingrid somnade in och gjorde det flera dagar efteråt med. Inte gråtit på över en vecka nu. Tanken på att jag aldrig kommer att få träffa henne igen snurrar nu runt i mitt huvudet. Kan fortfarande inte fatta det. Saknar henne så mycket och hon är borta för alltid och jag kommer aldrig få träffa henne igen. Kan inte förstå hur man kan gå vidare efter att någon som stod en nära gått bort. Hur gör man? Är det bara att acceptera det och gå vidare? Vet inte om jag kan det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar